Coming Out Of My Cage, And I've Been Doin' Just Fine .
Det har slagit slint, två inlägg på en dag.
Se det som en kompensation för de förlorade två dagarna kallad helg.
Jobbet var dödare än en konsert med Loa Falkman.
En kund var tjugonde minut. Eller det kändes iaf så.
Fördrev tiden med att läsa gamla kvitton och försökte komma ihåg hur person som ägde kvittot såg ut.
Hemresan resulterade i en smärre krock.
Underbara No one's gonna love you med Band of horses donade på hög volym i min öron, och det var då när jag klev av bussen som jag nockades rejält.
Marcherade rakt in i busskuren.
- Varför ha en busskur i genomskinlig hårdplast när det är mörkt ute?
Jag kollade eventuellt näsblod och gick sedan vidare och låtsades som ingenting.
Vet inte hur många fler än busschauffören det var som såg krocken, jag bara gick.
Huvudet högt.
Nu har jag ätit fryst kycklingpanna. Dock upptinad.
