Start A Fire Just To Watch It Burn, Over And Over .

Skrivet 2014-09-02 Klockan 20:01:42

Here we go again
 
För mycket tid med sig själv är inte hälsosamt.
Speciellt inte när man slungas från att vara runtom så många energier till att fastna med bara en version av tankar.
En version av tankar som vandrar åt alla de fel håll.
 
Att skriva ner sina tankar är hälsosamt.
På så vis kanske man kan lyckas släppa vissa av dom.
Fast samtidigt öppnar man upp en port för de som man trott blivit stängda.
 
Att stå på sig är hälsosamt.
Men kanske inte om det innebär att den personen du står upp emot tar det på fel sätt.
Samtidigt kan man inte vika sig för  rädslan av att göra någon upprörd.
Hälsosamt att välja sina punkter att försvara dock.
Måste bli bättre på det.
 
Hälsosamt att prata ut.
Men riskabelt att tynga ner någon med sin egna skit.
Alla har skit att bära på axlarna, inte fan behöver de lite extra från mig, som egentligen inte spelar någon roll.
 
Jag hatar människor med perfekta tänder.
Jag hatar människor som inte kan ta kritik.
Jag hatar människor som tar på sig offerkoftan när de inte får bestämma.
Kids are gonna do what they want


Flicker Flicker Fade, Destroy What You Create And Wonder Why It Always Looks The Same .

Skrivet 2014-03-12 Klockan 15:31:00

Femtiomiljoner tankar och ingenting att göra.
Tjugotre måsten och ingenting att göra.
Nitton gröna post-it lappar i en bok om intervjuteknik, tvåtusensjuhundrasju tecken i ett word-dokument och ingenting att göra.
Nollkommaåtta miligram nikotin per gram, slim dry mini licorice och världen snurrar i den takt det var meningen, men ingenting att göra.
Sitter på en parkbänk med närmsta vännen, spenderar nittionio kronor på en halsduk, men ingenting att göra.
Tre års utbildning, mindre än trettio dagar till ett tio dagar långt påsklov, sju dagar kvar till radiosänding, men ingenting att göra.
Vem försöker jag lura.
Femtiomiljoner tankar, tjugotre måsten, nitton post-it lappar, tvåtusensjuhundra tecken, sju dagar kvar till sänding
- Jag har fullt upp

Men inte enligt mina femtiomiljoner tankar.


If You Break My Heart Then I'll Change Your Mind, And I Will Do It Again .

Skrivet 2014-03-01 Klockan 18:43:32

Hur kommer det sig att man är redo att göra samma misstag om och om igen, när man vet att det finns en hälsosammare väg?
 
Min lägenhet luktar av vissna blommor och ruttet vatten.
Jag vet att jag borde slänga buketterna, men vill inte att allt ska gå tillbaka till det normala.
Jag gillar att ha det där speciella. Vill inte slänga. Men lukten börjar bli för skarp och de är sedan länge inte längre vackra att titta på.
Men ändå så vill jag inte slänga och gå vidare.
 
Det finns en hälsosammare väg, men den ger inte samma rus, den luktar inte likadant.


We Walk On The Line Of Death And The Gallows, And Hope That We Clear A Path We Can Follow .

Skrivet 2014-02-05 Klockan 22:28:53

Att se livet genom en facebookfilm, kan inte riktigt bestämma mig om det är nått jag vill göra.
Oroar mig lite för att jag ska bli besviken.
Inte för att livet inte är tillfredställande nog, utan för att de inte ska kunna spegla mina viktigaste stunder.
Att stunderna som väljs ut inte är dom som jag skulle välja, att jag blir tvingad att se att livet inte utspelar sig lika som jag trott.
Men nyfikenheten är stor, att se hur facebook tror jag lever mitt liv.
Facebook som får ta mindre och mindre del av mitt liv, ska den få återspegla mitt liv som har varit?

Enligt mig så är mitt liv uppdelat i flera små liv.
Det som var tidigare är ett eget liv, och man kan nästan se skarvarna där livet blev ett nytt.
Jag har levt många liv, jag har varit många personer, men jag har också många orginaldelar kvar.
Om dessa kommer stanna till nästa liv det vet jag inte.
Det sker en ständig förändring.

Läser ett pressmeddelande från Karolinska Institutet om vandringsmyten att alla celler byts ut på 7 år.
Detta är en myt. Alla celler hinner inte knuffas ut.
Hos en 20-åring byts 1 procent av hjärtcellerna ut varje år.
Detta fortsätter under hela livet, men alla celler hinner inte bytas ut under en livstid.
Alltså lever vi våra liv med celler vi haft med oss sedan födseln tillsammans med nya celler. Och halvnya celler.
Kanske inte så konstigt att det känns som flera liv under en livstid.
Kanske inte så konstigt att vissa delar fortfarande sitter kvar.
Jag kan bara hoppas på att rätt celler knuffas ut och ersätts.
 
Vissa celler i kroppen byts ut varje vecka, kan vara en tröst.


Give Me A Shot At The Night, Give Me A Moment, Some Kinda Mysterious .

Skrivet 2013-10-28 Klockan 23:59:32

Åh, vilken galen helg!
Halloween fest på kåren, för mig var det snarare HallåVin!
Var utklädd till död Lucia, hade ett dött luciatåg vid min sida bestående av tärnan Sara och tomten Christian.
Riktigt lyckad fest, som sagt mycket vin.
Finns så många fruktansvärt fula bilder på mig från den kvällen och minnet är halvbra.
Tänkte iaf bjuda på bilderna. Hoppas ni gillar dem!
Puss och kram från tentahets.
 
obs. inte snus. leksaksbjörn..
 


Blundar Tills Jag Skymtar Lyckan Och Jag Vet Allt Är För Bra Nu, Allt Är Bra Nu .

Skrivet 2013-10-22 Klockan 17:57:04

Hej hallå!
Sitter i min lilla ikealägenhet och pluggar som fan.
Fick lite ny energi av att vara hemma i Ockelbo, men idag är ändå första dagen sen jag kom tillbaka som jag verkligen tagit tag i plugget.
För tillfället är det instuderingsfrågor till tentan i teknisk grundkurs som gäller.
Matar på med det teoretiska plugget idag och imorgon hoppar jag på det praktiska och ska öva på mixerbord.
 
Dagarna hemma var mysiga, trots några små besvikelser, men det känns ändå helt okej att åka tillbaka till Piteå.
Känns fantastiskt att både Ockelbo och Piteå känns som hemma, och jag kallar båda mitt hem.
Ska boka resa hem över jul och nyår ikväll, hoppas på att hitta billigt flyg denna gång.
Nattåg var... speciellt. Vore härligare att flyga.
 
Några guldkorn från helgen i Ockelbo
 
 
 
 
 
 
 
 


I Do Not Know Why I Should Go In Front Of You And Hide My Soul .

Skrivet 2013-09-19 Klockan 21:25:20

Hello Friends.
How's it going?
Jag har grävt ner mig.
Grävt ner mig i en lottorad som jag vet aldrig kommer gå in.
Grävt ner mig i kokböckerna jag inte har, grävt efter inspiration.
Grävt ner mig i en godispåse när inspirationen till att vara nyttig försvunnit.
Grävt ner mig under duntäcket och gömt mig för hösten och kylan.
Grävt ner mig i Kristan Gidlund, grävt ner mig i döden. och sorgen. och livsgnistan.
Grävt ner mig i mitt tentaplugg, bara kommit upp för att diska.
Imorgon skriver jag min första tenta, någonsin.
Jag vet inte ens vad man behöver ha med sig.
En penna skulle jag tro. 5 timmar skrivande om saker jag egentligen inte har grepp om.
Imorgon, efter tentan, ska jag gräva ner mig i vinflaskan.
Imorgon spelar det ingen roll om det är vinst eller nitlott.
Inspirationen kommer flöda, duntäcket kommer inte behövas och livsgnistan kommer glöda som aldrig förr.
Men innan det, ska jag gräva ner mig en liten stund till.


Kan Jag Få Ett Vittne, Tiden Går, Känns Som Om Jag Sitter Livstid, Hör Nån På .

Skrivet 2013-09-13 Klockan 17:31:53

Instuderingsfrågor från helvetet tar död på mig. suck.
hursomhaver, hej hej, fredag den 13onde.
en vecka kvar till mitt livs första tenta, ångest.
 
Glädjeämnen:
Köpt mig en orkidé, har alltså sällskap av två krukväxter nu!
Vann ett vad under radios onsdagsöl!
Vinsten var en gratis öl, två kanelbullar, ett 6-pack chokladbollar, currykväll och en bil av valfritt märke.
Himla fint om du frågar mig!
 
Så igår blev jag först bjuden på kaffe och kanelbullar av Ari, var dock godhjärtad och gav den ena till honom.
Sedan på kvällen knatade jag iväg till Ankars (andra studentboendet, större studentboendet, sunkigare studentboendet) och hade currykväll med Ari och Joel, hos Joel. Gött!
Sedan kom restern av priserna!
6-pack chokladbollar som vi delade på till efterrätt och det bästa av allt, bilar.
Bilar i alla former, färger och storlekar.
Bil(d)bomb!
Joels curry
Vill bara påpeka att jag drack vatten, mami, jag super inte jämt!
En touch av Gävle. Ahlgrens bilar och ferraris.
Och det allra bästa! En sån pärla! En ny variant av Blixten.
 
Dagens radiosnackis: Tentahysteri, öl 5 dagar i veckan och Pokémon firar 15 år idag (måste firas)
 


Man Måste Genom Skam, Man Måste Genom Drömmar .

Skrivet 2013-09-11 Klockan 13:23:09

Skulle ha en produktiv dag!
2 timmars förelsning, lunch och sen skulle jag kötta med plugg, dammsugning, diskning, mera plugg, skriva matlista, handla och hinna hitta på nått med klassisar.
Varit hemma i en timme, ådstakommit nada!
Självdiciplin fiskpinne.
Känns som om dagens plan kommer gå i stöpet.
 
Igår kväll hade vi mini kräftskiva.
Hur går en sådan till?
Jo, man träffas 5 personer vid coop och handlar det man behöver.
Äter det man köpt i en sunkig studentlägenhet och drar en 3 snapsar Skåne.
Sjunger lite visor, inklusive försök till översättning av helan går på engelska till Jonathans (aka Holger) flickvän från London. oklart resultat.
Sedan går man hem vid 10 och däckar i soffan med lagomt mkt snaps i ben och sinne.
Deltagare på detta fina event var jag, Jonathan, Jonathans flickvän, Bäckis Marcus och Whiskylotta.
 
Nu har jag lyckats slå ihjäl ytterligare 9 minuter.
Kanske borde försöka ta tag i det där produktiva.
To all my friends and family, saknar er.
 
 
Ibland önskar jag att jag hade glasögon.
Känns som om jag skulle uppfattas som smartare då.
 


I Get So Distracted By Some People's Reactions That I Don't See My Own Faults For What They Are, My Sensible Heart .

Skrivet 2013-04-21 Klockan 19:52:37

Såg nyss en film.
The Giant Mechanical Man.
Den prickade in sig precis i mitt hjärta.
Handlar livet om att bli något eller om att vara den man är.
Är det meningen att vi ska uttrycka alla våra åsikter eller är det meningen att vi ska följa normen.
Kan man känna sig ensam trots att man har allt man egentligen behöver.
På sistone har jag blivit skeptisk mot filmer och deras storyline.
Allt slutar alltid lyckligt där. Men jag tror att lycka är mer ett tillstånd än en känsla.
Ett lyckligt tillstånd är den tidpunkten när man just känner lyckan medans lycka som känsla är mer svårdefinerat.
Som snooks låt inga problem, Är det så här det känns att vara lycklig, det är inga problem.
Måste man vara problemfri för att få vara lycklig.
Kan man inte få vara lycklig trots hundramiljoner problem i sitt liv?
Lycka är ett tillstånd i mina ögon. Den minut när nånting händer som ger mig lycka.
"Ett bra liv" innehåller inga känslor. Ett bra liv är när allt praktiskt går ihop, men för det behöver man inte vara lycklig.
För vad kan man göra med sitt liv om man inte måste övervinna problem.
Och det är okej att känna sig ensam.
Det är okej att kära ner sig i en karaktär i en film som inte ens finns på riktigt.
Det är okej att tro på orden och de gömda meddelandena i filmer.
För någonstans sitter det en människa som har skrivit hela storylinen.
En människa som drömmer om att inte känna sig ensam och som försöker övervinna sina egna problem.
 
The Giant Mechanical Man - en berättlelse med lyckligt slut, men som visar kampen att övervinna sina problem.
Tack för inspirationen.


We'll Be The Same Tomorrow, Cause We All Been Painted By Numbers .

Skrivet 2013-01-01 Klockan 22:27:27

Att vara modig handlar inte om ord. Det handlar inte om att prata om saker man ska göra. Att vara modig är inte att påstå att man ska göra saker.
Att vara modig är något man är, något man gör. Att bli kallad modig är något man måste förtjäna att bli kallad.
Det är inte förns när man är i händelsen som man kan vara modig.
På lördag ska jag försöka vara modig. Jag ska göra mitt allra bästa.
Och förhoppningsvis kommer jag då förtjäna att bli kallad modig, förhoppningsvis kommer jag på lördag känna mig modig.
Och sen kommer inget kunna stoppa mig.
För om jag lyckas vara modig på lördag, då kan inte ens jag själv hindra mig.



Had A Dream Last Night, That Both My Arms Were Broken .

Skrivet 2012-12-07 Klockan 00:27:08

Mötte en bekant på tåget.
Vi är lika gamla men i helt olika liv.
Hon har villa, är halvvägs igenom sin utbildning till sjuksyster och ska ha sitt första barn i juni.
Jag bor hemma hos mamma och pappa, värdelös på att vara själv, och har en resa till San Diego framför nästippen.
Jag känner mig mogen men ändå så himla ung.
På något vis känner jag mig sorgsen.
Sorgsen att inte alla känner sig unga.
Sorgsen att människors liv är så olika.
Sorgsen att jag inte känner mig tillfreds.
Sorgsen att vissa redan är nöjda.
Men jag är också fruktansvärt glad.
Glad för min bekants skull.
Glad att hon har hittat rätt, att hon är mogen.
Glad för min skull.
Glad att jag tagit mina steg, för jag tror att de kommer leda till mognad.

Jag är egoist.
Men just nu är det nog ganska viktigt att jag är det.
Allt handlar om mig.
Och världen är med mig.



I Sense A Runner In The Garden, Although My Judgements Known To Fail .

Skrivet 2012-11-28 Klockan 15:11:28

Börjar tro att jag möjligen lurar mig själv.
Det spelar ingen roll vem det är.
Problemet ligger i att inte räcka till.
Jag ser det nu, jag känner det.
Jag är rädd för att inte räcka till, för att inte bli uppskattad.
Det är skitsamma vem du är, jag måste vara tillräcklig.
Äcklad av tanken. När blev det så.
Lurar jag mig själv, är det mitt fel att jag känner som jag gör och inte ditt?
Och ditt kan lika gärna vara erat för det är fortfarande jag.
Det är jag. Jag känner det nu.
Riv. Riv fasaden. Bygg något nytt.
Kom igen nu, hur kan du agera så?
Vakna upp. Riv. Bygg nytt.
Första steget att inse, andra steget att lägga grund med rätt känslor.


When We Were Younger We Thought Everyone Was On Our Side, Then We Grew A Little Bit .

Skrivet 2012-11-11 Klockan 22:44:00

Har på sistone funderat mycket på människor.
Mest på hur människor fungerar på olika sätt.
Och vad det är som formar alla människor till den de är och deras tankesätt.
Vad är det som har gjort mig till den tänkare jag är, när började jag forma mina tvångstankar om rättvisa, vilken händelse i mitt liv är orsak till att jag faller för texter istället för rytm, och varför hände det inte alla?
Varför räcker det inte att bli bekräftad en gång för mig, och hur blev jag blyg?
Och hur kommer det sig att människorna runt omkring mig är tvärtemot?

Jag har tänkt mycket på att människor runt omkring mig kanske inte tänker lika mycket som mig.
Och jag har tänkt på fina egenskaper jag saknar som jag ser hos andra, men även på de fina jag har som någon annan saknar.
Går det att vara en perfekt människa?
Kan man ha bara fina egenskaper?
Finns det alls ett rätt eller fel?

Hur kommer det sig att vi är så olika?
Och finns det någon i världen som är precis lika som mig?
Värderingar. Attraktioner. Tillgänglighet. Drömmar.


Du Säger Att Du Är Stark .

Skrivet 2012-10-22 Klockan 21:48:29

Tror du på ödet?
Tror du på karma?
Tror du på Gud?

Vilket påverkar mest vilken väg man väljer.
Vilket är lättast att tro på.
Vilket är lättast att följa.

Är det ödet som lett mig hit.
Är det karma som gjort mig till den jag är.
Är det Gud som bestämmer över resterande del av min väg.

Är det okej att inte ha någon tro alls.
Kan man överhuvudtaget leva då.
Leva. Liv. Livstid.
Synonym för tro är förmodan.
Förmodar jag mig min livstid. Förmodar vi våra beslut.

Olika öden i världen, karma strikes back, Gud förlåter.
Om inte jag helhjärtat kan tro på något, kan du då tro på mig?
Vad är meningen. Vill jag veta meningen.


You Could Rule The World, No Not Mine, I Don't Think So .

Skrivet 2012-09-28 Klockan 20:02:53

Bryter mig lös. På riktigt.
Hoppas, hoppas och hoppas att den här känslan håller i sig.
Har tröttnat på att tänka på andras känslor framför mina.
Jag sårar. Och försöker att inte tänka på det.
Det är min tur. Och jag kanske måste såra vissa för att själv va lycklig.
Skit samma. Livet som bitch kanske är kul.
Ytligt. så ytligt.
 
Was what I was waitin' for
Oh my days what have I done,
She saw me sneaking out the door
What have I been waiting for,
Been wasting all my time
Watchin' my youth slip away
Surely is a crime


The Dust Has Only Just Begun To Fall .

Skrivet 2012-09-07 Klockan 15:27:03

Vi gör ett nytt fösöker även fast jag vet att det inte kommer att funka.
Alltid samma sak. Inspireras, avundas, försöker själv, intalning och rinnande i sanden.
Men vi gör ett försök.
För det är vad jag känner för just nu.
Och just nu vill jag lära mig att leva för stunden.
har säkert sagt det förr, och kommer säkert säga det igen, för antagligen lär jag mig aldrig.
Men det går alltid att göra ett nytt försök.
 
Tänker mycket på rädslor. Rädslor för saker som existerar, rädslor för känslor, rädslor för framtid, rädslor för ånger.
Det finns så många olika, och varje dag tänker jag på minst en rädsla.
Tänk om man bara kunde skjuta dem åt sidan, om man bara kunde... njuta. inte oroa sig.
 
Just nu känner jag lycka i att ha så fina vänner.
Just nu känner jag lycka i att kunna roa mig på de sätt jag vill.
Just nu känner jag lycka över att det finns hopp för framtiden.
 
Men snart kraschar jag igen.
Men det går alltid att göra ett nytt försök.


Jag Har Snurrat Tusen Varv, Men Har Drömmar För Miljoner .

Skrivet 2012-05-20 Klockan 22:31:09

Idag har jag hälsat på katter.
Katter jag en gång kände och katter jag aldrig träffat.
Jag har suttit i ett kök som jag har suttit i miljontals gånger, men för första gången druckit kaffe i.
Jag har pratat om minns du det, och var du med då.
Det var tre år sedan, men inte fyra för då borde du minnas.
Fått ett par ridsstövlar som jag inte tror är mina, men vem minns insidan av ett par stövlar som man inte sett på äver tre år. Och vem har hjärta att insistera på att det är fel.
Hittat en kär gammal tröja.
Fortsätter prata, säga tänk vad tiden går, tre år. samtidigt känns det som om tiden stått stilla.
Skäms när jag inte kommer ihåg namn, och tänker att det går ju bra det här, men sluta skratta så högt.
Tackar för kaffet och säger vi ses snart, pratas vid oftare.

Tänker nu att allt är sig likt fast ändå inte. 
Tänker att jag inte minns om vi såg varann i ögonen eller om vi blundade när vi pratade.

Samtidigt sitter någon annan och känner sig ensam.
 
Såg trädtopparna på kvällen och snurrade.
Efter 2 varv blev jag yr och kände hur fötterna drog åt höger.
När jag var liten kunde jag snurra 1000 varv.


No One Knows But You .

Skrivet 2012-05-07 Klockan 14:19:44

Jag brukade vara en mästare på att svälja mina känslor. Att bita sig i tungan och fokusera på annat.
En mästare på att dölja och med åren en mästare på att glömma.
Men jag är ingen mästare längre.
Varje gång jag försöker svälja gör halsen så ont, som om någon skär med en skalpell i mitt inre.
Varje gång jag försöker bita mig i tungan sväller det över och jag måste fly.
Jag minns en tjej från bilder och filmer från en annan tid, men jag kan inte förmå mig att minnas något utanför bilderna. Det är en tjej som jag inte längre känner igen, men som jag avundas.
Den tiden var kanske inte smärtfri, men det fanns heller ingen orsak till att bita sig i tungan eller svälja sina känslor.
Fast vad vet jag, kan inte minnas det som inte finns på bild. Kanske var det samma sak då.
Kanske var det inte så lätt att vara barn i bullerbyn heller när man väl började växa upp.



Tonight We Are Young .

Skrivet 2012-05-06 Klockan 23:05:49

Kan det vara så att vi är allt för fokuserade på vägen att vi inte lyfter blicken för att se det underbara gröna?
Kan det vara så att ditt mål är för långt fram för att vi ska kunna bära varandra dit?
Kan det vara så att jag är för medlidsam när jag borde vara hård?
Kan det vara så att vi gör rätt i att vara tyst istället för att säga god natt?

Jag lyfter hellre blicken och ser att det är grönt än stirrar mig blind på vägen.



Tidigare inlägg
RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!