Carolina Grönberg

Att se livet genom en facebookfilm, kan inte riktigt bestämma mig om det är nått jag vill göra.

Oroar mig lite för att jag ska bli besviken.
Inte för att livet inte är tillfredställande nog, utan för att de inte ska kunna spegla mina viktigaste stunder.

Att stunderna som väljs ut inte är dom som jag skulle välja, att jag blir tvingad att se att livet inte utspelar sig lika som jag trott.

Men nyfikenheten är stor, att se hur facebook tror jag lever mitt liv.

Facebook som får ta mindre och mindre del av mitt liv, ska den få återspegla mitt liv som har varit?

Enligt mig så är mitt liv uppdelat i flera små liv.
Det som var tidigare är ett eget liv, och man kan nästan se skarvarna där livet blev ett nytt.

Jag har levt många liv, jag har varit många personer, men jag har också många orginaldelar kvar.

Om dessa kommer stanna till nästa liv det vet jag inte.

Det sker en ständig förändring.

Läser ett pressmeddelande från Karolinska Institutet om vandringsmyten att alla celler byts ut på 7 år.

Detta är en myt. Alla celler hinner inte knuffas ut.
Hos en 20-åring byts 1 procent av hjärtcellerna ut varje år.
Detta fortsätter under hela livet, men alla celler hinner inte bytas ut under en livstid.
Alltså lever vi våra liv med celler vi haft med oss sedan födseln tillsammans med nya celler. Och halvnya celler.
Kanske inte så konstigt att det känns som flera liv under en livstid.
Kanske inte så konstigt att vissa delar fortfarande sitter kvar.

Jag kan bara hoppas på att rätt celler knuffas ut och ersätts.

 

Vissa celler i kroppen byts ut varje vecka, kan vara en tröst.