Carolina Grönberg

Kan det vara så att vi är allt för fokuserade på vägen att vi inte lyfter blicken för att se det underbara gröna?
Kan det vara så att ditt mål är för långt fram för att vi ska kunna bära varandra dit?
Kan det vara så att jag är för medlidsam när jag borde vara hård?
Kan det vara så att vi gör rätt i att vara tyst istället för att säga god natt?

Jag lyfter hellre blicken och ser att det är grönt än stirrar mig blind på vägen.