Carolina Grönberg

Skrivet 2012-01-08 Klockan 21:30:29

Jag sjukanmälde mig från jobbet idag.
Ärligt så tvekade jag i evigheter innan jag ringde.
Så himla rädd att människor ska bli arga på mig, så himla rädd att inte bli trodd. Jag antar att det är därför som jag är så noga med att tala om för folk om jag är sjuk.
Rädslan för att folk inte ska tro mig, utan tro att jag bara är slö.
Och nu gör jag det igen, genom att skriva här om det gör jag det ytterligare en gång, försöker bevisa att det faktiskt är sant.
Allt för att ingen ska kunna tro något annat.
Samtidigt som jag skäms inombords. Samtidigt som jag vill bevisa att det går att tro på mig så drar jag förbi stoppsnöret och överbevisar. Och sen skäms jag. och ger allt för att verka okej.
Ärlig skulle jag vara, så här är ärligheten.

A håller på med andra målet mat för ikväll och jag ligger på golvet och flyr.
Kan inte hjälpa att ibland undra om han är lycklig, eller fast i ett mönster.
Om det finns en anledning till att han ofta hittar små saker som gör mig så fruktansvärt irriterad.
Kanske är det jag som bara är ytterst tråkig.
kanske kräver jag för mycket kramar.
Jag tror att vi har olika syn på livet jag och A. men det är nog ingen nyhet för någon av oss.

Melwin mår förövrigt bra nu.
Och det gör även min fina systeryster.
det har målat om en vägg i min själ, bara att veta att de är okej.

En annan person som brukar tapetsera om rätt ofta i min själ är min magnifika vän Lisa.
Jag är så grymt glad för din skull!
Och jag är så grymt glad för min skull att jag får ta del av ditt liv.
Kärlek till dig.