Carolina Grönberg

Det perfekta tillfället.
Ensam i en bil en vardagskväll.
Nyss sett än sorglig film på bio.
Regn som piskar mot vindrutan.
Ett liv som känns som lågpunkten i kärleksfilm.
Om bara den rätta låten kunde komma på radion, sådär passande som det alltid gör i filmer. Någon låt där var enda textrad på ett magiskt vis passar in och därmed får känslorna att svälla över.
Istället spelas ai se eu te pego (eller va fan den heter) och jag biter mig åter igen i tungan.
Tänker att det är farligt med känslor när man kör bil och försöker förtränga och tralla med.
Väl hemma kämpar jag med att svälja.
Men min mamma är också en mästare.
Mästare på att se mina svalda känslor.
Och mästare på att dra ur mig allt.
Och mästare på att vara klok.
Jag är så grymt tacksam för dig mamma. Tack för att du får mig att kräkas upp allt det jag svalt.
Tack för att du ser mig. Och tack för att jag får luta mig mot dig.