Carolina Grönberg

Det jag gör fel är att öpnna upp för mycket för snabbt.

Det jag gör fel är att låta mig drunkna.

Det jag gör fel kanske för någon annan ses som rätt. Någonstans.

 

Jag har många gånger påstått att jag är en mästare på att stänga av, mästare på att svälja.

Ibland är jag det, vissa dagar är jag min egna hjälte.

Men för det mesta kan jag inte stänga av någonting.

För det mesta har jag redan dränkt mig själv så totalt att jag bara fortsätter sjunka, hur mycket hjälten i mig än försöker simma.

 

Kontrollbehov och krav på uppmärksamhet går inte så bra ihop med att vara spontan och lättsam.

Med en självkänsla närmare botten är det inte så lätt att skaka av sig, det är inte så lätt att inte bry sig, det är inte så lätt att inte längta.

Om jag har svårt att lägga band på mig själv nu, hur ska jag då klara av att möta min framtid?

 

Mitt problem är att jag öppnar mitt hjärta alldeles för lätt.

Mitt problem är att jag har för mycket känslor för att få plats i en själ.

Mitt problem är att jag drunknar allt för lätt.

 

Jag önskar att jag snart ska lära mig simma.

Men jag fasar för vad jag måste göra för att ta första simtaget.